Meny Stäng

Sida 2 av 5

populär

Får då och då mail från hoppfulla bagare som vill lägga sina mjöliga vantar på den här domänen. DET KAN DE GLÖMMA.

året

Globen blev padellokal och Stockholmsmässan postkontor. Måste det bli jag som ser till att Stadion görs om till drive-in-bio?

usp

Väntar på leveranser. Kan ha råkat fynda både det ena och det andra på sistone. Har även lyckats refynda grejer. Alltså tjänat på att sälja dem. Vilken succéaffär jag är. Det enda jag inte lyckats göra är att skriva.

sen sist

hej?

Ser dig.

Har förstått att det här är mitt nya twitter. Kan tydligen inte längre hantera alla åsikter som finns där. Och då menar jag inte sorten eller graden, utan bara åsikter, rakt av. Blir matt. Här är det väldigt tyst, som att prata med sig själv i skogen.

Nej men just det jag skulle ju måla

måleri

Var i Blankens otroliga womancave igår kväll och pratade med två meters avstånd om självkänsla och sexiga romaner. Vi var två som tyckte att det var helt okej att leva med ett pendlande självhat och två som nog tyckte att vi inte borde ha ett pendlande självhat. En ny plan formades om att Krupa ska skriva en sexig roman (hur mycket är hon egentligen med på denna plan?) och våra historier ska tangera, som doktor glas/gregorius (hur mycket är hon egentligen med på DENNA plan?). Plötsligt kändes min mycket roligare att hålla på med. Friare. Kom på en massa grejer på vägen hem.

Men har jag skrivit nåt? Nu ska jag måla fyra färgprover lite varstans i lägenheten, stör mig inte.

the good place

Tycker att det är för få som tittar på den.

Det är kanske allt jag har att säga idag. En tom dag.

Tar en till D-vitamin.

penne alla vodka

Det lagade jag härom dagen och det var väl vad det var. En pandemins paradrätt, där pasta och sprit får mötas på ett barnvänligt sätt. Så dubbla känslor kring det här med pasta och medan jag skriver detta HATAR jag att jag ens har åsikter – ÄR DET SÅ HÄR JAG MÅSTE BLI NÄR JAG ÄR FRILANS OCH JOBBAR HEMMA? Sitta och tycka saker om hur pasta presenteras på instagram? I alla fall. Kan verkligen uppskatta att kolhydrater har återvänt (ser du nån som köper blomkålsris under en pandemi så ser du en sjuk jävel), men samtidigt, antalet bilder på pasta i tomatsås som jag har behövt se de senaste månaderna – ingen ska behöva utsättas för det. Det är lika onödigt som en ”Sno stilen” med Kärlek & anarki-Sofie – själva poängen med henne, och vad som gör henne så perfekt, är ju att hon har en helt vanlig Stockholmsstil. I don’t need to see that. Jag vet att det finns.

Ja här sitter jag och är snobbig men tro mig jag har full förståelse för folks* jakt på trygghet. En rinnig burrata, en Filippa K-kappa och en Acne-mössa som rustning mot en osynlig fiende.

*även full förståelse för min egen: se mig kvällssöka ”beige cashmere” på Vestiaire och beställa julstjärna i god tid.

den gyllene medelåldern

Som min goda författarvän sa igår, det är självföraktet som håller oss tillbaka. Eller typ så sa hon, kanske var det självförtroendet? Men för mig känns det som självföraktet. Herregud det är ju tillräckligt för att hålla mig från att skriva här också. HÄR!? Ingen ser ens vad som händer här.

I alla fall. Restriktionerna har dragits åt men det här är ett år då man får vara glad över att vara gammal. Halvgammal. Inte kul att vara gammal, inte kul att vara ung. En sån som jag kan måla om hemma, kolla en tv-serie, koka en tomatsås som tar jättelång tid, gå till naprapaten, uppta den uråldriga vanan att prata i telefon, varva utbudet på Vestiaire, rensa i skåp, whatsappa om padelplaner, möblera om, ta ut hunden i skogen, skrika om barns telefonanvändande, varva utbudet på Vestiaire igen, baka nåt (kanske finska pinnar?), ta en promenad med min goda författarvän, mikrodosera styrketräning, göra en grön smoothie, varva Vestiaire. Typ som vanligt.

kvaldagen

Har en galopperande valångest idag. Var god snabbspola fram tiden några dygn, tack.

Kan i övrigt tipsa om följande:

• Ted Lasso, komediserie på Apple tv+.

• The queen’s gambit, dramaserie på Netflix

• Girl, woman, other, roman av Bernardine Evaristo

Har även kollat Tehran och Emily in Paris, och det var ju underhållande men kanske inte viktigt. Vad är egentligen viktigt, nä visst, men vissa grejer känns mer nyskapande än andra, så är det ju.

Har för övrigt plöjt på en sminkning som om lamporna vore trasiga. Nu går jag ut. Vi ses.

© 2021 donut. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.