Ok, det verkar som om det är så här det SKA vara, enligt min riktiga författarkompis. Man ska gå runt och hata sig själv och känna sig värdelös, man ska hålla sig undan från de dokument man borde öppna, man ska hitta på miljoner grejer man behöver göra ”först”. Och sen bestämmer man sig till slut för att sätta igång, och antagligen krävs det hårda regler: tider, antal timmar, pausvakter. Så nu blir det så. På måndag börjar vi/jag. Alltså nästa måndag. Inte imorgon. Imorgon måste jag nog göra nåt annat.

Läser en bok som heter Milkman av irländska Anna Burns, och det är högst oklart om det här representerar hela Irland (kanske är det ett frankofilt ställe, vad vet jag) eller om det sker bara för att huvudpersonen läser franska, men jag lär mig flera nya fraser och uttryck på köpet. Cinqasept är favoriten hittills, och även om man förstår innebörden av ordet i boken har jag googlat det, och lärde mig då att det har olika innebörd på kanadensisk franska och… fransk… franska. I Kanada: typ en AW. Nåt som sker efter jobbet, mellan cinq och sept alltså, och är av det festligare slaget. I Frankrike: det utomäktenskapliga förhållande man ägnar sig åt efter jobbet, innan det är dags att gå hem till familjen.