Hur mycket ska man kämpa med nåt som man inte ens vet om man vill göra? Körde bil igår och tänkte på hur man åtminstone brukar höra att man kan åstadkomma stordåd efter en period av pissmående, att det kommer ut nåt som gjorde att det var värt det i slutändan. Men DET HÄR är nog inte att må tillräckligt mycket piss. DET HÄR är att tramsa runt och inte ens öppna dokumentet som man hade tänkt jobba vidare på. Låta dagarna gå och gå ut med hunden och hämta grejer man budat på och köpa den där formfranskan på Ritorno och så kanske gå och träna och sen skriva några grejer som man får betalt för att skriva. Och hela tiden tänka ”ska jag skriva, hur ska jag skriva, VARFÖR SKULLE JAG NÅNSIN SKRIVA, inget har bett om det här, inte ens jag”. Är det en skrivprocess?

Ska hundpromenera på gärdet nu med min riktiga författarkompis. Ska fråga henne hur hennes självhat ser ut och hur hon blev säker på sin sak (om hon är det).